Ilska är en av våra grundkänslor. Alla har dock inte förmågan att skilja våra olika grundkänslor från varandra eller så har de stängt av förmågan att kunna uttrycka vissa känslor.

Det är många som felaktigt fått lära sig att det är en svaghet att gråta. Därför försöker de undvika att gråta. Det kan till slut leda till en oförmåga att gråta.

Att vara ledsen men inte kunna släppa på trycket genom att gråta är något som leder till att kroppens känslomässiga spänningar byggs upp. Om detta får fortsätta under en tid så kan det leda till att exempelvis känslan av sorg istället kommer ut i form av ilska.

Inte sällan riktas denna ilska mot en person som inte alls har med denna sorg att göra. Att det är vanligt att vissa personer ofta blir utsatta för en annan persons felriktade ilska, är något som det sällan pratas om. Jag tror att en vanlig orsak till att fler män än kvinnor misshandlar sin partner beror på denna felriktade ilska. Dessa män skulle behöva lära sig är att det inte är skamligt att gråta. Genom att försöka sätta ord på vilken känsla de egentligen upplever istället för att automatiskt låta den inre smärtan komma ut i form av ilska så skulle de kunna lära sig att gråta igen. Tänk vilken lättnad att äntligen börja förstå sina egna känslor och reaktioner. Då blir det plötsligt mycket lättare att ge uttryck för det man egentligen känner. Chansen att få en hållbar relation blir större om man behandlar sin partner med respekt istället för att skälla ut eller i värsta fall misshandla denna, när man behöver släppa på trycket inombords.

Forskare har upptäckt att tårarna bland annat innehåller stresshormoner. Genom gråten gör sig alltså kroppen av med stress. Det lugnar kroppen på ett naturligt sätt. Det är förmodligen därför man blir så trött efter att ha gråtit.

Jag vill med detta inlägg slå ett slag för gråten. Våga gråta och bidra till ett mindre våldsamt samhälle!

I den här bloggen kommer jag att skriva om intressanta ämnen inom psykologi, psykiatri, personlig utveckling och medialitet. Jag arbetar som psykiatrisjuksköterska men det är som privatperson utifrån mitt stora intresse av människans psyke som jag skriver denna blogg.

Min förhoppning är att nå ut med kunskap som är av allmänintresse och som leder till en ökad medvetenhet om hur vår hjärna fungerar.